Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 16 juli 2025.

Mål T‑106/23

Iceland Foods Ltd

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Tribunalens dom (sjunde avdelningen) av den 16 juli 2025

”EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-figurmärket Iceland – Absolut ogiltighetsgrund – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001)”

EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Begrepp

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

(se punkterna 22 och 23)

EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Bedömning av huruvida ett kännetecken är beskrivande – Geografiska namn

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

(se punkterna 24–29, 46 och 70)

EU-varumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller en tjänsts egenskaper – Figurmärket FLOWBIRD

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

(se punkterna 30, 36–39, 46–54, 58–63, 67 och 69–71)

Resumé

I sina domar uttalar sig tribunalen om huruvida två kännetecken som återger namnet på ett europeiskt land (ICELAND) är beskrivande. Tribunalen ogillar de överklaganden som riktas mot beslut fattade av stora överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) med motiveringen att dessa kännetecken beskriver det geografiska ursprunget för de varor och tjänster som de avser eller deras egenskaper.

Klaganden, Iceland Foods Ltd, ingav den 19 april 2002 respektive den 12 februari 2013 ansökningar till EUIPO om registrering av ordkännetecknet ICELAND och figurkännetecknet Iceland för flera varor och tjänster. Därefter inlämnades två ansökningar om ogiltighetsförklaring av de berörda varumärkena till annulleringsenheten vid EUIPO gällande vissa varor och tjänster som omfattas av dessa varumärken. (

1) Annulleringsenheten biföll ansökan om ogiltighetsförklaring avseende samtliga berörda varor och tjänster.

Klaganden överklagade därefter vart och ett av annulleringsenhetens beslut. Genom beslut av den 15 december 2022 avslog stora överklagandenämnden överklagandet (nedan kallade de överklagade besluten). Samma överklagandenämnd konstaterade att omsättningskretsen, det vill säga den breda engelsktalande allmänheten i Europeiska unionen, uppfattade de omstridda varumärkena som en upplysning om att de varor och tjänster som omfattades av varumärket hade sitt ursprung i Island och att de därför skulle anses beskrivande. (

2) Nämnden konstaterade att det är tillräckligt att ett av de absoluta registreringshindren är tillämpligt för att det ifrågavarande kännetecknet inte ska kunna registreras som EU-varumärke. Samma nämnd påpekade därefter att om de omstridda varumärkena även hade prövats mot bakgrund av sin särskiljningsförmåga, (

3) skulle de under alla omständigheter ansetts sakna sådan förmåga. (

4)

Klaganden väckte därför talan vid tribunalen mot vart och ett av de överklagade besluten. (

5)

Tribunalens bedömning

Tribunalen erinrar inledningsvis om att registrering av geografiska namn som varumärken är förbjudet i två fall. Det första fallet gäller registrering av geografiska namn som varumärken när dessa pekar ut vissa geografiska platser som redan är ansedda eller kända för den berörda varu- eller tjänstekategorin och som därför enligt omsättningskretsens uppfattning har en koppling till denna kategori. Det andra fallet gäller registrering av sådana geografiska namn som kan komma att användas av företag, vilka även ska vara tillgängliga för dessa såsom geografiska ursprungsbeteckningar för den berörda varu- eller tjänstekategorin.

Tribunalen konstaterar vidare att bedömningen av de omtvistade varumärkenas beskrivande karaktär kräver att andra relevanta faktorer beaktas, såsom kännedomen om Island och dess särdrag samt kopplingen mellan produkt- och tjänstekategorierna och det omstridda varumärket.

Tribunalen påpekar härvid att det omstridda varumärket anger namnet på ett land som geografiskt ligger i Europa och som består av ett relativt glest befolkat territorium med en större areal än vissa medlemsstater i unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Tribunalen påpekar att ordet Iceland var känt av en betydande del av omsättningskretsen, bestående av den engelskspråkiga allmänheten i unionen.

Tribunalen bekräftar vidare att den bevisning som stora överklagandenämnden lade till grund för sin bedömning visade för det första att Island var ett land som respekterade miljön bland annat på grund av de många geotermiska kraftverken och vattenkraftverken, för det andra att Island var en uppskattad turistdestination och, för det tredje, att Island tillhandahöll ett brett utbud av varor och tjänster och i samband därmed upprätthöll viktiga affärsförbindelser med EES-länderna.

Tribunalen noterar även att en rad omständigheter ska beaktas såsom de förelåg vid tidpunkten för ansökan om registrering av de aktuella varumärkena, och såsom de kommer att föreligga i framtiden och som inte enbart begränsar sig till en fråga om det renommé Island åtnjöt hos omsättningskretsen eller kan komma att åtnjuta i framtiden, i samband med de varor eller tjänster som omfattas av de omtvistade varumärkena. Islands olika särdrag är dessutom viktiga för att avgöra i vilken mån de aktuella varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, enligt omsättningskretsens uppfattning, kan vara relevant för bedömningen av de berörda varornas eller tjänsternas kvalitet eller andra egenskaper. Av samma skäl finner tribunalen att stora överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den beaktade det ekonomiska välståndet (inbegripet bruttonationalprodukten (BNP)), den kvalificerade arbetskraften och förekomsten av olika industrier, eftersom dessa kriterier kunde göra det möjligt att avgöra om Island kunde bli känt eller ansett som geografisk ursprungsort för de aktuella varorna och tjänsterna.

Vad vidare gäller livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung samt vätskor avsedda som livsmedel, anser tribunalen att de omstridda varumärkena har en beskrivande karaktär i förhållande till dessa varor. Vid tidpunkten för ansökan om registrering av de omstridda varumärkena producerade Island ett brett utbud av sådana varor och kunde producera andra av dem. När en av dessa varor säljs under ett av de omstridda varumärken, kan den anses härröra från detta land. Även under antagandet att Islands nuvarande export av livsmedel i allmänhet inte står för en relativt betydande del av landets export, finner tribunalen att ett sådant påstående inte påverkar den beskrivande kopplingen mellan varumärket och de berörda varorna, eftersom det inte beaktar att det är rimligt att en koppling i framtiden kan komma att göras mellan det omstridda varumärket och de varor som det omfattar.

Slutligen konstaterar tribunalen att stora överklagandenämnden gjorde en detaljerad analys av de omtvistade varumärkenas beskrivande karaktär med avseende på samtliga ifrågavarande varor och tjänster. Vad vidare gäller figurmärket Iceland (

6) säger tribunalen vidare att varken det omstridda varumärkets typografi eller färg ger varumärket en ovanlig eller slående effekt. Ordelementet i nämnda varumärke framställs nämligen med vita bokstäver i en standardfont, utan några typografiska särdrag. Även om ordelementet visserligen framträder mot en rektangulär bakgrund som är röd, orange och gul, där den gula och orange färgen ger ett något urtvättat intryck, är färgade bakgrunder, bland annat orange och gula sådana, vanligt förekommande i reklam och på förpackningar och betraktas därför av konsumenten som ett dekorativt inslag. Under dessa omständigheter tjänade det omstridda varumärkets figurelement endast till att exponera varumärkets ordelement och ändrade inte på något sätt det beskrivande innehåll som ordelementet förmedlade

Vad gäller artikel 12 b i förordning nr 40/94, (

7) som rör begränsningen av ett varumärkes rättsverkan som gör det möjligt att använda namnet ”Iceland” på isländska enheter, erinrar tribunalen om att denna bestämmelse bland annat syftar till att lösa problem som uppkommer då ett varumärke som helt eller delvis består av ett geografiskt namn har registrerats och ger inte tredje man rätt att bruka ett sådant namn som varumärke, utan garanterar endast att de kan använda namnet i upplysningssyfte, det vill säga som upplysning om det geografiska ursprunget, förutsatt att användningen sker i enlighet med god affärssed. Den omständigheten att artikel 12 b i förordning nr 40/94 ska säkerställa att alla ekonomiska aktörer fritt kan använda uppgifter om egenskaper hos varor eller tjänster gör det inte möjligt att säkerställa skyddet av allmänintresset, som ligger till grund för artikel 7.1 c i samma förordning. Nämnda omständighet tydliggör tvärtom intresset av att det absoluta registreringshindret i artikel 51.1 a, jämförd med artikel 7.1 c i förordning nr 40/94, faktiskt tillämpas på kännetecken som kan visa en egenskap hos de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats.

(

1) Varorna och tjänsterna omfattas av klasserna 7, 11, 16, 29–32 och 35 samt klasserna 29, 30 och 35 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957.

(

2) I den mening som avses i artikel 7.1 c i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken ( EGT L 11, 1994, s. 1 : svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), nu artikel 7.1 c i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken ( EUT L 78, 2009, s. 1 ), vilken i sin tur har ersatts av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken ( EUT L 154, 2017, s. 1 ).

(

3) I den mening som avses i artikel 7.1 b i ovannämnda förordning (EG) nr 40/94, nu artikel 7.1 b i ovannämnda förordning (EG) nr 207/2009, vilken i sin tur har ersatts av artikel 7.1 b i ovannämnda förordning (EU) 2017/1001.

(

4) De som ansökt om ogiltighetsförklaring ansåg att de aktuella varumärkena stred mot allmän ordning (i den mening som avses i artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 (nu artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009, som i sin tur nu är artikel 59.1 a i förordning nr 2017/1001) och artikel 7.1 f i förordning nr 40/94 (nu artikel 7.1 f i förordning nr 207/2009, som i sin tur nu är artikel 7.1 f i förordning nr 2017/1001). Överklagandenämnden avvisade detta påstående på grund av att det ingetts för sent. Denna fråga prövades således varken av överklagandenämnden eller därefter av tribunalen.

(

5) Målen Iceland Foods/EUIPO – Íslandsstofa (Promote Iceland) m.fl. (ICELAND) (T‑105/23) gällande ordmärket ICELAND och Iceland Foods/EUIPO – Icelandic Trademark (Iceland) (T‑106/23) gällande figurmärket Iceland.

(

6) Dom av den 16 juli 2025, Iceland Foods/EUIPO – Icelandic Trademark (Iceland) ( T‑106/23 , EU:T:2025:730 ).

(

7) Sedermera artikel 12 b i förordning nr 207/2009, nu artikel 14 b i förordning 2017/1001.