Comité interprofessionnel du vin de Champagne
och
Institut national de l’origine et de la qualité (Inao)
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Tribunalens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 25 juni 2025
”EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket NERO CHAMPAGNE – Den äldre skyddade ursprungsbeteckningen ’Champagne’ – Relativt registreringshinder – Artikel 8.6 i förordning (EU) 2017/1001 – Artikel 103.2 a och c i förordning (EU) nr 1308/2013 – Varumärke som innehåller en skyddad ursprungsbeteckning – Produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen – Motiveringsskyldighet – Artikel 94 i förordning 2017/1001”
Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel – Förordning nr 1308/2013 – Varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning – Hinder för registrering av ett sådant varumärke – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artiklarna 101.1 och 103.2)
(se punkterna 31–34)
Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Vin – Beskrivning och presentation av vin – Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar – Utnyttjande av en skyddad ursprungsbetecknings anseende – Produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning eller därmed sammanhängande tjänster – Icke motbevisbar presumtion för att denna betecknings anseende inte utnyttjas – Saknas
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 103.2 a ii)
(se punkterna 47–52, 58–60, 64–66 och 69)
Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Vin – Beskrivning och presentation av vin – Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar – Utnyttjande av en skyddad ursprungsbetecknings anseende – Begrepp – Användning av en skyddad ursprungsbeteckning i syfte att dra otillbörlig fördel av dess anseende
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 103.2 a ii)
(se punkt 52)
Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Vin – Beskrivning och presentation av vin – Skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar – Skydd mot osanna eller vilseledande uppgifter – Omfattning
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013, artikel 103.2 c)
(se punkt 75)
EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet – Geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar – Ordmärket NERO CHAMPAGNE – Ursprungsbeteckningen Champagne
(Europaparlamentets och rådets förordningar nr 1308/2013, artikel 103.2 a och c, och 2017/1001, artikel 8.6)
(se punkterna 80–84)
1), om den nya frågan huruvida en skyddad ursprungsbetecknings anseende utnyttjas när ett varumärke som innehåller denna skyddade ursprungsbeteckning endast är registrerat för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den berörda skyddade ursprungsbeteckningen samt tjänster som hänför sig till sådana produkter. Tribunalen uttalar sig vidare, vad avser artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013, i frågan huruvida ett varumärke som innehåller en skyddad ursprungsbeteckning kan anses förmedla en osann eller vilseledande uppgift.
Den 19 februari 2019 ansökte Nero Lifestyle Srl vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) om registrering av ordmärket NERO CHAMPAGNE för ett antal varor och tjänster (
2). Några månader senare, den 2 augusti 2019, framställde sökandena, Comité interprofessionnel du vin de Champagne och Institut national de l’origine et de la qualité (Inao), en invändning mot registreringen av det sökta varumärket med stöd av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne”, som sedan den 18 september 1973 är registrerad i Europeiska unionen för vin.
Invändningsenheten vid EUIPO biföll delvis invändningen med stöd av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013 för vissa tjänster och avslog invändningen med avseende på övriga varor och tjänster.
Genom beslut av den 17 februari 2023 (nedan kallat det överklagade beslutet) upphävde EUIPO:s överklagandenämnd delvis invändningsenhetens beslut i den del invändningen hade avslagits med avseende på vissa tjänster och biföll följaktligen invändningen med avseende på dessa tjänster. Överklagandenämnden avslog emellertid invändningen med avseende på övriga varor och tjänster som har koppling till varor som är förenliga med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne”.
Det är mot denna bakgrund som tribunalen har att pröva en talan om ogiltigförklaring och ändring av överklagandenämndens beslut i den del invändningen avslogs.
Tribunalens bedömning
För det första påpekar tribunalen att artikel 102.1 i förordning nr 1308/2013 inte innehåller något principiellt förbud mot att ett varumärke innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning. Registrering av ett sådant varumärke kan endast avslås eller förklaras ogiltig i två fall, nämligen när den skyddade ursprungsbeteckningen inte är förenlig med produktspecifikationen för den berörda produkten eller när dess användning omfattas av artikel 103.2 i samma förordning. Den sistnämnda artikeln innehåller en uttömmande förteckning över de ageranden som skyddade ursprungsbeteckningar är skyddade mot. Artikel 103.2 a ii syftar närmare bestämt till att skydda skyddade ursprungsbeteckningar mot varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk i den mån detta bruk innebär att den skyddade ursprungsbeteckningens anseende utnyttjas.
Det framgår således av artikel 102.1 jämförd med artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 att dessa bestämmelser inte utgör ett hinder för registrering av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning i sig, såvida inte en sådan registrering omfattas av något av de registreringshinder som anges ovan.
3) som EUIPO:s överklagandenämnd tillämpade i det överklagade beslutet. Enligt denna teori presumeras att ett varumärke som innehåller en skyddad ursprungsbeteckning i princip inte kan anses utnyttja denna skyddade ursprungsbetecknings anseende när varumärket endast är registrerat för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning och för tjänster som hänför sig till sådana produkter.
Tribunalen understryker emellertid att det överklagade beslutet är otydligt när det gäller tillämpningen av denna ”begränsningsteori”, bland annat vad gäller arten av presumtionen om att den skyddade ursprungsbeteckningens anseende inte utnyttjas. Tribunalen delar således upp sitt resonemang i två möjligheter, dels att det rör sig om en presumtion som inte kan motbevisas, dels att det rör sig om en presumtion som kan motbevisas.
Vad gäller den första möjligheten konstaterar tribunalen att överklagandenämnden angav att artikel 103.2 i förordning nr 1308/2013 inte är tillämplig, eftersom det sökta varumärket avser produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen samt tjänster som hänför sig till sådana produkter. De fall som räknas upp i artikel 103.2 i denna förordning avser emellertid inte produkter som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen. I artikel 103.2 a ii preciseras nämligen inte huruvida denna bestämmelse endast är tillämplig på användning av den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen för jämförbara produkter eller om den även är tillämplig vad gäller produkter och tjänster som inte uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning. Det finns således ingenting i lydelsen av artikel 103.2 a ii och 103.2 b‑d i samma förordning som tyder på att de typfall som där anges inte gäller när en skyddad ursprungsbeteckning används för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för densamma.
Tribunalen konstaterar följaktligen att artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 kan åberopas för att invända mot registrering av ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning, trots att de varor och tjänster som hänför sig till sådana produkter, vilka omfattas av det sökta varumärket, uppfyller kraven i produktspecifikationen för den aktuella skyddade ursprungsbeteckningen. Överklagandenämnden borde i detta avseende ha gjort en bedömning för att bedöma huruvida det sökta varumärket utnyttjar den skyddade ursprungsbeteckningens anseende, det vill säga huruvida användningen av denna skyddade ursprungsbeteckning syftar till att dra otillbörlig fördel av dess anseende.
Tribunalen anser följaktligen att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013 när den införde en icke motbevisbar presumtion.
Vad gäller möjligheten att presumtionen om att den skyddade ursprungsbeteckningens anseende inte utnyttjas kan motbevisas, noterar tribunalen att det kan presumeras att ett varumärke som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning, som endast har registrerats för produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning eller för därmed sammanhängande tjänster, inte på ett otillbörligt sätt kommer att utnyttja denna skyddade ursprungsbetecknings anseende, i den mening som avses i artikel 103.2 a ii i förordning nr 1308/2013, eftersom detta varumärke endast är avsett att användas på marknaden för produkter som uppfyller kvalitetskraven för denna skyddade ursprungsbeteckning eller för tjänster som avser sådana produkter. Denna presumtion kan emellertid brytas om det på grundval av konkreta, väl underbyggda och samstämmiga uppgifter kan visas att ett visst varumärke kan anses otillbörligt utnyttja en skyddad ursprungsbetecknings anseende, även om det endast betecknar produkter som uppfyller kraven i produktspecifikationen för denna skyddade ursprungsbeteckning eller därmed sammanhängande tjänster. Det ankommer således på EUIPO:s enheter att kontrollera huruvida sådana omständigheter kan anses bryta denna presumtion.
Tribunalen slår följaktligen fast att i den mån det överklagade beslutet tolkas så, att det inför en motbevisbar presumtion, bygger det inte på en felaktig rättstillämpning. Tribunalen måste emellertid pröva huruvida överklagandenämnden i tillräcklig utsträckning har redogjort för de skäl som föranledde den att dra slutsatsen att denna presumtion inte hade motbevisats i förevarande fall.
Tribunalen påpekar att flera omständigheter som syftade till att visa att det sökta varumärket kunde anses utnyttja anseendet hos den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne” faktiskt åberopades under det administrativa förfarandet. Det rör sig bland annat om den omständigheten att den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne” har ett särskilt högt anseende, den omständigheten att det sökta varumärket är ett ordmärke som kan användas på många olika sätt på marknaden, varvid detta kan ske även på ett sätt som strider mot syftet med den skyddade ursprungsbeteckningen, eller argument avseende märkningen av de produkter som saluförs av Nero Lifestyle.
Tribunalen anser således att överklagandenämnden åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att inte i tillräcklig utsträckning redogöra för på vilket sätt den bevisning som hade lagts fram inte kunde bryta presumtionen i förevarande fall.
Tribunalen ogiltigförklarar följaktligen överklagandenämndens beslut i den del överklagandenämnden avslog överklagandet.
Slutligen prövar tribunalen huruvida det sökta varumärket, som innehåller den skyddade ursprungsbeteckningen ”Champagne” i dess namn, kan uppfattas som att det förmedlar en falsk eller vilseledande uppgift, i den mening som avses i artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013 (
4). Tribunalen understryker att ordet ”nero” används i namnet på flera kända italienska druvsorter och ingår i namnet på flera ursprungsbenämningar där druvsorten anges. Omsättningskretsen skulle således kunna vilseledas att tro att det sökta varumärket anspelar på vilken druvsort som har använts i den aktuella champagnen.
Den italienskspråkiga omsättningskretsen kommer å sin sida uppfatta ordet ”nero” som att det betyder ”svart”. Omsättningskretsen skulle således även kunna vilseledas vad gäller färgen på det vin från Champagne som saluförs under det sökta varumärket, genom att förledas att tro att det rör sig om en ny champagnesort, nämligen en ”svart champagne”, trots att en champagne endast kan vara vit eller rosé enligt produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen.
Tribunalen anser följaktligen att EUIPO:s överklagandenämnd gjorde en oriktig bedömning när den fann att det sökta varumärket inte omfattas av artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013.
Tribunalen utövar således sin behörighet att ändra överklagandenämndens beslut och bifaller invändningen med avseende på de aktuella varorna och tjänsterna, däribland vad avser ”Viner enligt kravspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ’Champagne’” i klass 33.
1) Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 ( EUT L 347, 2013, s. 671 ).
2) Det rörde sig närmare bestämt om varor och tjänster i klasserna 33, 35 och 41 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.
3) Denna teori har sitt ursprung i EUIPO:s riktlinjer för prövning av EU-varumärken (del C (Invändning), avsnitt 6 (Geografiska beteckningar), punkt 3.1.3 (Gränser för omfattningen av skyddet för geografiska beteckningar enligt de relativa grunderna)). I dessa riktlinjer anges att ”när specifikationen av en [ansökan om registrering av ett varumärke], vad gäller produkter som är identiska med dem som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen, endast omfattar produkter som uppfyller kraven i specifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen eller den skyddade geografiska beteckningen i fråga, ska den relevanta skyddade ursprungsbeteckningen eller skyddade geografiska beteckningens funktion garanteras för dessa produkter, eftersom [ansökan om registrering av ett varumärke] endast omfattar produkter av specifikt geografiskt ursprung som har sådana egenskaper. Följaktligen ska en invändning mot en korrekt begränsad [ansökan om registrering av ett varumärke] avslås.”
4) Syftet med artikel 103.2 c i förordning nr 1308/2013 är att skydda skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar mot ”[v]arje annan osann eller vilseledande uppgift om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten på dennas inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar, liksom förpackning av vinprodukten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om vinproduktens verkliga ursprung”.
Tekstas iš mūsų archyvo (Europos Sąjungos leidinių biuro „Cellar“ duomenys). Commission Decision 2011/833/EU — free reuse incl. commercial; attribution to EUR-Lex / Court of Justice of the European Union required; EUR-Lex is not the authentic record of the Court.